Om du är en kreativ författare som har använt 16Personalities för att bättre förstå dig själv och dina vänner, nära och kära, klasskamrater eller kollegor, kanske du har undrat: Kan jag använda dessa idéer i mitt skrivande?
Om så är fallet, läs vidare – den här artikeln är för dig! I denna sexdelade serie, "Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande", utforskar vi möjligheterna och begränsningarna med att applicera vår personlighetsteori på fiktiva karaktärer. Vi går igenom allt från att lägga grunden för djupa, trovärdiga karaktärer till att förstå drivkrafter och att skapa nyanserade skurkar.
Låt oss först fundera över en central fråga: Vad är det som gör en fiktiv karaktär minnesvärd och fängslande?
Varför karaktärer trollbinder läsare
Skrivna berättelser ger oss möjlighet att fly in i andra världar och dela karaktärernas handlingar och känslor medan de rör sig genom berättelsen. Skönlitteratur kan beröra både hjärta och tanke genom att spegla våra egna värderingar, erfarenheter och drömmar, och låta oss frossa i fantasier eller uppfattningar vi kan relatera till.
Det motsatta kan vara minst lika lockande – skönlitteratur kan låta oss fördjupa oss i något bortom oss själva, hjälpa oss att förstå olika perspektiv och ge oss möjligheten att uppleva kittlande känslor från sådant vi inte själva fått erfara. Dessa dimensioner är magiska, oavsett om vi läser ett storslaget verk från en bästsäljande författare eller sätter våra egna fantasier på pränt.
En avgörande del av en riktigt fängslande berättelse är karaktärer som läsaren kan känna en koppling till och bry sig om. Ibland kan det verka som om karaktärer är sekundära i förhållande till handlingen, men tänk på film och tv: Varför lägger skådespelare ner så mycket kraft på kroppsspråk, ansiktsuttryck och röstläge? Det är för att dra in publiken.
I skriven skönlitteratur anges sällan visuella detaljer lika exakt, vilket låter läsaren delta i skapandet och göra det personligt genom att skapa egna unika bilder av karaktärerna. Varje läsare har sitt eget inre öga – och det kan vara magiskt.
Vikten av konsekventa karaktärer
Läsarens fantasi kan frigöra författaren från att behöva beskriva varje liten detalj av karaktärernas utseende, men det innebär också både möjligheter och ansvar. Karaktärerna måste väcka fantasin, inte bromsa den. Författaren kan ge tillräckligt med beskrivning för att uttrycka sin vision utan att låsa fast läsaren i porträttliknande bilder, så att läsaren kan sätta sig in i karaktärernas tankar och förstå dem bättre.
Oavsett miljö eller handling är karaktärerna de kärl som författaren använder för att förmedla mänskligt beteende och erfarenheter till läsaren. Oavsett om målet är att väcka spänning, beundran, medkänsla, fasa eller förväntan, blir karaktärerna en förlängning av läsarens egen mänsklighet – som om en bit av deras sinne och kropp förts in i berättelsen. Karaktärer blir nästan till sinnen för läsaren, som kan börja känna det karaktärerna känner och uppleva det de upplever.
En sådan sammansmältning är mycket enklare när fiktiva karaktärer är konsekventa – läsaren har svårare att knyta band till karaktärer som handlar helt slumpmässigt, eftersom det inte påminner om deras egna tankemönster. Karaktärer som främst styrs av yttre omständigheter istället för trovärdiga inre drivkrafter tenderar att framstå som vagt tecknade och generiska snarare än levande och unika. Starka karaktärer har sina egna uppsättningar av regler, och att bryta mot dem kan förvirra och stöta ut läsaren ur en annars uppslukande berättelse.
Ett realistiskt system
Djupa karaktärer gör berättelser mer beroendeframkallande, men kanske ännu mer intressant är att de faktiskt kan hjälpa författaren i skapandet. Låt oss för en stund se på fiktiva karaktärer och deras relationer som en bil med mekaniska problem – en bild många författare känner igen sig i. Precis som en skicklig bilmekaniker kan byta ut delar så att bilen fungerar, kan en duktig författare hantera karaktärer så att berättelsen rör sig framåt. En ingenjör, däremot, har djup kännedom om bilens konstruktion och kan till och med förutsäga eller modifiera hur den beter sig. En författare med liknande kunskap om sina karaktärers personligheter kan inte bara skapa trovärdiga historier, utan även komplexa sådana, eftersom hen kan förutse hur kända karaktärsdrag samspelar med olika situationer och andra rollfigurer.
Att bestämma sig för att definiera karaktärer i detalj innebär inte automatiskt att författaren har rätt verktyg, men det finns etablerade system som kan hjälpa. Vissa författare i medeltida fantasy-genren använder till exempel reglerna för rollspelet Dungeons & Dragons när de skapar karaktärer. Det kan fungera för genren, men det systemet täcker inte viktiga delar av personligheten, vilket innebär att författaren får bestämma mycket själv.
Här kan personlighetsteori bli riddaren i skinande rustning som räddar oss från livlösa nödställda kvinnor, tråkigt moraliska hjältar och förutsägbara skurkar med tvinnade mustascher. Vår forskningsbaserade personlighetsteori kan bli ett otroligt användbart verktyg för författare när det gäller att definiera, förstå och beskriva karaktärer. Långt ifrån att begränsa kreativiteten kan ett sådant system öka de kreativa möjligheterna – mer om det senare.
Skönlitterära författare jonglerar många saker i huvudet: miljöer, handling, karaktärer, tempo, med mera. Personlighetsteori kan fungera som ett stöd och en vägledning i skapandeprocessen. Det behöver inte allvarligt begränsa vad karaktärerna kan göra, eftersom personlighetstyper i verkligheten bara är breda kategorier för alla människors otaliga nyanserade egenskaper. Däremot kan det hjälpa författaren att porträttera anledningarna bakom karaktärernas val på ett smått kusligt trovärdigt sätt.
Att använda våra 16 personlighetstyper, inklusive Identitetsdragen, som grundmallar för att skapa karaktärer kan ge författare stort försprång jämfört med att uppfinna dem helt från grunden. Varje personlighetstyp – även om den är bred – har typiska beteenden som leder till sannolika interaktioner mellan en karaktär och världen, andra karaktärer, och dem själva. Typteori kan till och med ge författaren en glimt av vanliga livsbågar – personliga, sociala och yrkesmässiga – för olika personlighetstyper, vilket i sin tur kan inspirera till handlingar som känns realistiska för karaktärerna.
När någon läser om en personlighetstyp på vår sida tänker många, Jag känner någon exakt sådan! eller Wow, det där låter som jag. På samma sätt, när författare medvetet och noggrant modellerar karaktärer efter personlighetstyper, får läsaren känslan av att karaktärerna är riktiga människor – och det är skrivarens guld.
Vidare läsning
Läs gärna de andra delarna i vår serie om skönlitterärt skrivande:
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande II: att använda typteori
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande III: gränser och att bryta mot reglerna
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande IV: ondskans djup – "bad guys"
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande V: att skriva för läsares personlighetstyper
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande VI: att bredda tilltal